Serieteckningar

Jag har alltid tagit extremt illa upp de gånger någon vräkt ur sig kommentaren att mina bilder påminner dom om serieteckningar. Mest för att jag alltid har förknippat serietidningar som någonting man köper för 20 spänn på konsum (för att man har ungar eller bara vill fylla ut varukorgen..) och sedan kastar i skräpkorgen efter att ha ögnat igenom sista sidan.

Detta visade sig mest handla om fördomar och okunskap. Såklart. Det vet ni säkert redan. Efter att ha kollat på "seriegalleriet" och sett vilka hutlösa summor en serietecknare kan få för en orginalbild så har jag blivit tvungen att omvärdera saken! Om en sådan kostar mer än vad en svår tavla som sitter upphängd på ett officiellt museum gör så måste det väl ändå räknas som "riktig konst"? Eller...?

"Teddys jul" av Rune Andréasson, endast 15000 spänn... Hmmm!

Kontrollbehov

Jag brukar försöka hålla tyst om vissa saker, speciellt när det gäller sådant som jag verkligen vill lyckas med men ännu inte har gjort!

Ödet har nämligen en tendens att leka med mig på den punkten. Så fort jag högt lovar någonting högt, dyrt och heligt, med en annan människa som vittne, så tycks någonting inom mig arbeta på högvarv för att motverka detta..

Vissa människor jag träffat har påstått att i samma stund som man uttalat en önskan högt så har man manifesterat den och därmed ökat chanserna för att den ska bli verklighet. För mig gäller alltså raka motsatsen.

Fruktansvärt enerverande.

Av den anledningen kan jag inte avslöja någonting om mina framtidsplaner riktigt än. Tydligen är det många som stör sig på det. Men man kan inte kontrollera allt.

Speciellt inte sina medmänniskor.
Speciellt inte mig.

Mmm...

Bara för att sprida lite smygreklam.
I juni kommer jag att skaffa den här.

Men oroa er inte, den här gången
kommer jag att behålla samma nummer.


Samsung, alltid lika bäst.

Livslång

Den ostabila muggen.