Äntligen framme (.. eller bara väldigt borta?)

Tågresan var helt OK. Det är alltid lika spännande när helt okända, till synes rätt trista och vardagliga människor, bara öppnar upp sig själva och visar sig vara otroligt speciella, ibland till och med riktigt klockrena orginal. Speciellt när det händer i damkupéerna. Jag är lite fascinerad, som vanligt. Och väldigt glad över att jag tog med mig höstjackan.