Flyttlådorna har troget följt med mig mellan olika städer och lägenheter.. medan pojkvänner, jobb och umgängeskretsar inte har gjort detsamma, utan snarare avlöst varandra frekvent.
Det har funnits stunder när allting har varit lugnt på ytan. När det verkat som att saker och ting äntligen fallit på sin rätta plats.. men det har alltid bara varit en tidsfråga innan det ändrat på sig igen.
Oftast har det märkts av innan det faktiskt hänt något på riktigt. Det står liksom skrivet på varenda vägg i hela lägenheten, som ett manus man försöker att inte läsa i onödan. Eller som ett oväder man står och väntar på (utan vare sig paraply eller vindskydd).
Otroligt störande, men minst lika ofrånkomligt.
2009 har inte varit något undantag.
En sammanfattning skulle troligtvis bli minst.. 200 sidor?
...
Trots det minns jag tydligt förra nyåret. Det blev en sista-minuten-fest i ett kollektiv med en stor samling orginella människor. Bland annat träffade jag skaparen och redaktören till "Tillit" (tidningen med bara glada nyheter) och jag lovade att skriva minst en artikel åt dom innan året var slut.
Det har jag inte gjort.
Däremot har jag tänkt mycket på det. Letat efter röda trådar som löpt genom 2009 som man skulle kunna sammanfatta på ett roligt sätt.
Men dom är för många. Och alltför ihoptrasslade. Fortfarande.
"Att reda ut gamla fiskelinor har alltid varit mycket lättare än att få ordning på mitt eget liv."
Men nu i efterhand, i slutet av denna "deadline" så inser jag att själva letandet i sig har fått mig att vara mer närvarande i allt som händer. Mer betraktande, mer observant.
Kanske har det varit hela grejen?
...eller så är bara vissa liv inte menade att vara så strukturerbara eller lätta att formulera ned på ett A4-ark rakt av, helt enkelt.
Inte ens i form av en ynka sammanfattning...
...från ett enda år.
En bild från januari, 2009.
