Igår tänkte jag skriva om hur fruktansvärt spännade mitt liv är för tillfället. Tills jag insåg att det lät rätt tråkigt. Åtminstone den delen som jag tänkte skriva om.
Den där typiska utläggningen om att man springer på möten, jobbar och dricker sig illamående på kaffe, fast fortsätter att känna sig viktig ändå.
Ni känner till den.
Jag var så trött i huvudet att jag till och med tänkte lägga upp en högst självcentrerad bild på mig själv och kaffekoppen.
Tack gode gud för att Christian kom hem en timme tidigare från jobbet. Nu kan vi alla låtsas som om det där bara var ett dåligt skämt.
...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar